Elias och Hanan tillsammans med sina barn Elen, Sarah, Taqla, Ibrahim och Christina. I famnen håller Elias ett foto av hans tre syskon som dödades i attacken mot kyrkan.

Den känslomässiga smärtan är tydlig i Elias ansikte, när han försiktigt kliver in i Sankt Elias kyrka i området Dweila i Syriens huvudstad Damaskus. Senast han var i kyrkan var den 22 juni 2025, då 25 personer dödades i en bombattack.

Elias ser mot platsen där självmordsbombaren detonerade sig själv och lämnade ett hål i den tjocka armerade betongen - samma plats där Elias två bröder dödades. Totalt förlorade Elias sju familjemedlemmar den natten: sina bröder, en syster, fyra andra släktingar samt även en granne och en nära vän.

Med hjälp av en krycka haltar han in i kyrkan. Metallstiften som sticker ut från hans ben innebär en tydlig påminnelse om attacken. Inne i kyrkan finns byggnadsarbetare som håller på att återställa lokalen. De stannar upp när de hör att Elias har förlorat sju familjemedlemmar.

I tystnad tänder Elias och hans fru Hanan sju ljus på ett provisoriskt altare. Deras fem barn, som först är för rädda för att gå in i kyrkan, kommer så småningom fram till dem. Men när deras son Ibrahim hör bilarna tuta utanför får han panik och flyr med sina syskon - höga ljud utlöser fortfarande starka reaktioner.

"En massaker"
Hemma i sin lägenhet på tredje våningen börjar Elias och Hanan berätta om juninatten som för alltid förändrade deras familj. Små foton av deras sju förlorade släktingar ligger på skåpet i form av ett hjärta.

– Vi gick igenom 14 år av inbördeskrig. Men ett överfall inne i kyrkan var otänkbart. Det är en massaker, säger Elias.

Kvällen den 22 juni hade Elias släkt samlats i kyrkan till gudstjänst en vecka efter att hans moster hade dött, en viktig högtid i syrisk tradition. Omkring 300 personer deltog i kvällsmässan, när skott plötsligt hördes.

– Skotten blev mer intensiva från ytterdörren. Dörren slogs upp och vi blev attackerade av en terrorist som sköt åt alla håll, berättar Elias.

Modigt ingripande dämpade explosionen
Hanan tog skydd och hukade sig mellan två stolar. Elias hörde sin bror Geryes ropa åt folk: "Lägg er ner". Plötsligt kastade sig Geryes och Elias andra bror, Boutros, tillsammans med Milad, en annan församlingsmedlem, över gärningsmannen och fick ner honom på marken. Efter en kort strid detonerade mannen bomben i sin ryggsäck. Explosionen dödade alla fyra männen omedelbart.

Senare upptäcktes att ryggsäcken var fylld med skruvar, för att maximera antalet döda. Men tack vare de tre männens snabba och modiga insats begränsades bombens räckvidd och tvingade explosionen nedåt istället för utåt.

– Om de inte hade agerat hade det blivit fler förluster, säger Elias.

Själv blev han träffad av splitter, bland annat i lårbensartären. Innan Elias hann förstå vad som hände, hade en man knutit sin skjorta runt hans ben för att stoppa blödningen, och tog honom sedan till sjukhuset.

Letade efter sina fem barn
Hanan minns hur hon letade efter deras fem barn, Elen, Sarah, Taqla, Ibrahim och Christina.

– Hela kyrkan förstördes. Jag kunde först inte se något av mina barn, men sen såg jag min dotter Taqla framför mig och min mamma bakom mig.

Därefter kom hennes svägerska med Christina.

– Jag började ropa på resten av mina barn, och bad "Herre, snälla, låt mig hitta ett barn till. Jag blir glad bara jag får hitta ett barn till."

Då kom Ibrahim springande mot henne och de började ta sig mot utgången.

– När vi gick mot dörren gick vi förbi kroppar på marken, säger Hanan.

"Kände inte igen hennes ansikte"
Hanan skymtade sin äldsta dotter Elen, men tolvåriga Sarah var fortfarande försvunnen.

– Någon följde efter mig. Jag vände mig om och såg en flicka med blod som rann ut ur ögonen, berättar Hanan.

Hon undrade varför flickan följde efter henne. Flickans skjorta var täckt av blod, men när Hanan såg hennes skor visste hon att det var Sarah.

– Jag kände inte igen hennes ansikte. Det var svullet och hennes hår var bränt. Hon kunde inte se något utan följde bara min röst.

Både Sarah och femåriga Taqla fördes till sjukhus. Sarah opererades, något som följdes av flera operationer i Libanon.

– Höger öga är nu bättre. Det andra ögat har opererats tre gånger, men hon kan fortfarande inte se med det, säger Hanan.

IS låg bakom dådet
Enligt myndigheterna låg Islamiska staten bakom bombdådet mot Sankt Elias-kyrkan. Där Elias och Hanans familj bor är pressen stor att konvertera till islam. De funderar därför på att lämna Syrien.

– För våra barns skull överväger vi att inte stanna här. Om det är Guds vilja, stannar vi. Om inte, ske Hans vilja, förklarar Elias.

Attacken mot deras kyrka är inte första gången paret möter motstånd. Två år tidigare blev Hanans far skjuten till döds av okända angripare som försökte ta hans hem.

– Det finns en ständig rädsla. Vi fruktar varje dag att någon ska komma och vräka oss, berättar Elias.

Kriget, IS-ockupationen och pågående extremistiska hot och attacker har lämnat djupa psykiska spår.

– Barnen blir fortfarande rädda för minsta ljud, om de hör fyrverkerier tror de att de blir attackerade, säger Hanan.

"Herren tillåter ondska"
Även om rädslan finns med i vardagen, är Elias noggrann med att attacken 2025 inte har hindrat kristna från att fira gudstjänst.

– Jag vet att Herren inte skulle överge oss, säger Elias.

Han refererar till Job och hur han tog sig igenom förödelsen av sitt hem, sin försörjning, sin familj och till och med sin fysiska kropp.

– Herren tillåter ondska och vedermödor, kanske för att pröva vår tro. Som Job sa: "Hur tar vi emot godhet från Herren och förkastar ondska?" Kanske tillät Herren detta att väcka oss, funderar Elias.

Han plockar upp en ikon av Jesus som den gode herden som han räddade från kyrkans spillror, den har fortfarande fläckar av torkat blod. Han läser texten på den: "Jag är den gode herden, och den gode herden ger sitt liv för sina får". Det är tydligt att trots angriparnas avsikter lever tron fortfarande hos människorna i Sankt Elias-kyrkan—och hos de uppskattningsvis 300 000 kristna som finns kvar i Syrien. Nyligen blev det symboliskt, när 22 barn döptes i Sankt Elias-kyrkan – samma antal som de kristna som dödades direkt i attacken förra sommaren.