Vannida från Sydostasien förlorade sin make, på grund av familjens kristna tro (kvinnan på bilden har inget samband med texten).

För Vannida blev gudsingripandet i hennes sjuka kropp en vändpunkt, som fick henne att omedelbart ge sitt liv till Herren. Men den nya livsriktningen visade sig få brutala konsekvenser. Möt en kvinna i Sydostasien, som trots ett högt pris håller kvar tron på Jesus.

Vannida* hade just fött sitt första barn, och kämpade med starka smärtor efteråt. Hon kunde inte gå. Läkarna kunde bara ge henne några få dagars smärtlindring i taget.

– Det spelade ingen roll hur mycket pengar jag la på läkare, jag blev ändå inte bättre, säger hon.

Sjukdomen hade utarmat familjens ekonomi, och på grund av Vannidas tillstånd blev det svårt att få tillräckligt med mat för dagen.

I desperation vände Vannida sig till shamanerna i sin by. En av dem sa att hon måste adoptera en ande som sitt barn. Hon hoppades på helande, så hon gick med på det.

– Jag hoppades att jag skulle bli helad, men inom en månad var smärtan tillbaka, säger hon.

Sjukdomarna lämnade aldrig familjen – om det inte var hon så blev hennes man eller barn dåliga.

Brodern ledde till Jesus
Helt utmattad låg Vannida i sängen och väntade på att dö.

Men Gud kände till hennes behov.

Han skickade hennes bror, en tidigare drogmissbrukare vars liv hade förvandlats genom hans tro på Jesus, för att prata med henne. Hennes bror erbjöd en lösning på sin systers prövningar. "Om du tror på Gud kommer du att bli helad", berättade han för henne.

Vannida tvekade inte. Hon accepterade Herren omedelbart. När församlingen bad för henne, helades hon från sin sjukdom. Hennes familj gladde sig, däribland hennes make Phansak*, som tog emot Jesus kort efter Vannida. Paret var överlyckliga. För första gången sedan de gifte sig mådde Vannidas familj bra, och de hade funnit hopp i Guds nåd.

Men ingen var förberedd på det våldsamma motståndet som skulle komma – på grund av var de bor och vem de väljer att tillbe.

Byborna ställde ultimatum
Där Vannida bor i sydöstra Asien (landet kan inte nämnas av säkerhetsskäl), är det extremt farligt att lämna den traditionella religionen. Vannida och Phansak fick själva erfara detta. När paret hade börjat följa Jesus gick förändringen inte att missa. Människorna i deras by utfärdade stränga krav och ställde ett ultimatum: "Ni måste avsäga er kristna tro eller lämna byn!" Men paret stod fasta i tron.

Hoten växte i styrka. Vannida minns när bynledaren, soldater, polis och även Vannidas släktingar kom till hennes hem och försökte pressa hennes familj att avsäga sig tron. Än en gång vägrade Vannida och Phansak. Påtryckningarna blev alltmer intensiva.

En dag stormade byns ledare lokalen där parets församling firade gudstjänst.

– Min bror skulle just börja predika. En av tjänstemännen slet åt sig hans bibel och slog honom i huvudet, minns Vannida.

Satsade på tron trots motstånd
Byborna menade att kristendom är en främmande religion som kommer att leda till konflikter i samhället, vilket är en vanlig argumentation för att rättfärdiggöra förföljelse av kristna i landet.

Men även när motståndet ökade kunde ingen stoppa paret från att utöva sin tro på Gud och att tjäna Honom. De växte i tron för varje dag som de följde Honom. – Min man fullföljde en bibelskola och började sedan målmedvetet att tjäna Herren, säger Vannida.

Phansak besökte regelbundet troende i närheten för att predika och uppmuntra dem.

– Han var en bra ledare, mycket aktiv med att tjäna Herren. Ibland var han så hängiven att han inte hade tid att vara med oss.

Phansak deltog i förföljelseförberedande träning och andra lärjunga- och ledarträningar som leddes av Open Doors partner. Han delade alltid vidare sina nya kunskaper och lärde ut det han själv hade lärt sig till andra människor i gemenskapen.

Hoten eskalerade
Phansaks hängivenhet drog till sig ännu mer uppmärksamhet från de lokala myndigheterna som varnade paret: "Ni måste sluta. Era ledare är på den svarta listan."

Det dröjde inte länge förrän två män skickades ut för att närma sig Vannida och Phansaks familj. Männen började besöka byn, ibland utgav de sig för att komma på grund av affärer och vid ett tillfälle frågade de till och med om att få bli adopterade som parets söner. Samtidigt som varningarna från lokala myndigheter eskalerade – paret fick även dödshot – så blev de två männen regelbundna besökare.

Trots hoten och de märkliga männen som uppenbart ville kartlägga deras liv, trodde paret inte att myndigheterna skulle gå så långt som till att döda någon för deras tro.

Fram till den ödesdigra dagen i oktober 2022.

Fick inte tag på maken
Phansak hade planerat att besöka andra kristna och leda en lärjungaträning i en stad i närheten. Han och två andra församlingsledare hade beslutat att resa tillsammans på eftermiddagen. Men de två andra ledarna åkte tidigt på morgonen och lämnade Phansak att resa ensam. Vannida kände fara och ifrågasatte att han skulle åka när de andra två redan hade åkt, och Phansak svarade: "Vad som än händer så ska jag åka. Jag har ett åtagande."

Några få timmar efter att Phansak hade åkt försökte Vannida få kontakt med honom, men han svarade inte i telefon.

– Jag var orolig. Jag kunde inte äta eller dricka, berättar hon.

Hon fortsatte att ringa men fick fortfarande inget svar. Phansak hade försvunnit, och Vannida fruktade det värsta.

Kände inte igen Phansak
Tre dagar senare, en söndag, fick Vannida bud om att hennes make var död. Hans kropp och motorcykel hade hittats i ett granndistrikt. Vannida åkte till sjukhuset för att identifiera Phansaks kropp.

– Han gick inte längre att känna igen – hans ansikte var krossat, hans kropp blåslagen. Men i mitt hjärta visste jag att det var han, berättar hon. Chocken över hennes makes död är något som Vannida fortfarande brottas med.

– Jag är 100 procent säker på att min man dödades på grund av sin tjänst för Herren, säger Vannida med övertygelse.

"Hade ingen lust att leva"
Efter Phansaks död kämpade Vannida för att komma vidare.

– Jag hade ingen lust att leva, säger hon.

Men hon slutade inte att besöka deras lokala kyrka.

– Jag fortsatte att lovprisa Herren trots att jag inte visste vad jag skulle göra med mitt liv, säger hon, och lägger till att Guds Ord gav henne frid.

Hon berättar ärligt om stunderna när hon bara ville ge upp.

– Jag frågade ofta mig själv vad jag skulle göra härnäst med min hopplöshet, och jag ville avsäga mig tron, medger hon.

Men när hon tänkte på Phansak visste hon att hon inte kunde vända om.

– Min man dog på grund av tron. Hans död är inte förgäves, säger hon.

Uppmuntrad av Open Doors partner
Vannida blev också mer medveten om farorna med att följa Jesus, och insåg allvaret i att vara svartlistad.

– Myndigheterna slutade aldrig att bevaka oss, säger hon.

Även nu, när pressen har minskat något, blir Vannida ifrågasatt av släktingar och andra bybor, så fort hon reser utanför byn.

När Open Doors lokala partner hörde om Phansaks död, besökte de Vannida för att be med henne och uppmuntra henne. Även om vägen har varit mörk, har Vannida fortsatt att söka Gud och hitta glimtar av ljus och förnyat hopp. På många sätt reflekterar hon Phansaks kärlek till människor och tillit till Gud.

– Vad som än händer så kommer vi aldrig att sluta följa Herren. Mitt mod har återkommit. Jag känner mig född på nytt. Jag lever och arbetar för min familj, säger hon.

Vannida berättar att tidigare kände hon sig som en levande död, på grund av vad som hände hennes make.

– Jag andades, men jag var död inuti. Men nu kan ingenting stoppa mig från att lovprisa Herren. Oavsett vem som säger åt mig att avsäga mig tron, så kommer jag inte att göra det, säger hon.

"Be att vi ska stå nära Gud"
Vannida ber kristna i världen att be för henne och hennes församling; de fem kristna familjerna i hennes by som fortsätter att stå starka i tron. – Be för oss och för de troende i min gemenskap. Be att vi ska stå nära Gud och fortsätta att tjäna Honom, säger hon.

Också efter hennes makes fruktansvärda död och den fortsatta förföljelsen, förblir Vannida tacksam.

– All ära och pris till Herren, min församling kan tillbe igen. Jag vill tjäna Herren mer och mer, trots att jag vet att problem kommer. Jag vill inte överge Jesus Kristus. Mitt liv och min bön är beroende av Herrens vilja, säger hon.

Genom lokala partners och nätverk kan Open Doors stödja kristna som Vannida i landet där hon bor, genom lärjungaskaps- och ledarträning, understöd, församlingsbaserade initiativ och uppmuntrande besök.

*Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.