Jorina växte upp som muslim och gifte sig med en muslimsk man. Det visade sig dock att hennes man i hemlighet sökte efter sanningen och hade lärt sig om Jesus från andra kristna. Jorina var fascinerad och deltog så småningom i samtal med sin make och en kristen man. Hon blev förvånad när mannen använde verser från Koranen för att tala om Jesus. Innan han lämnade dem fick de en bibel.
Under de följande två åren fortsatte paret att lära sig om Jesus, samtidigt som de studerade islamisk litteratur. Till slut var de övertygade om att Bibeln var sann, och de tog emot Jesus som sin Herre och Frälsare och blev döpta.
Öppna med sin nya tro
Jorina och hennes man var mycket glada för sin nyfunna tro och ville dela den med andra. Men de allra flesta runt omkring dem var muslimer och parets nya tro uppskattades inte.
–När vi började dela med oss av sanningen började folk kalla oss ”kristna” i stället för att tilltala oss med våra namn.
Jorina behandlades nu annorlunda av de andra kvinnorna i samhället, något som en dag tog sig fasanfulla uttryck. Hon berättar hur en grupp på cirka 15 kvinnor en dag ville träffa henne. De sa inte vad de ville, men Jorina trodde att de ville höra mer om Jesus eftersom hon var öppen med sin tro.
– Jag följde med dem, och vi gick alla in i ett hus. Då sa de till mig: "Vi vet att när en människa har blivit kristen, sätter de ett sigill på dig. Nu ska vi undersöka din kropp för att se om det finns ett sigill. När de sa det kände jag mig väldigt generad.
Föreställning om ett fysiskt sigill
Missuppfattningen i den här delen av Bangladesh om att det bokstavligen skulle finnas ett sigill på en kristens kropp har sitt ursprung i orden från Efesierbrevet 1:13: ”I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Jorina försökte tala om för kvinnorna att de hade fel, men de ville inte lyssna.
–Det var så många kvinnor och jag var för generad för att klä av mig. Jag tänkte: "Hur ska jag kunna klä av mig framför dem”?
Men Jorina hade inget val, utan tvingades ta av sig sina kläder.
– De kollade överallt på min kropp och försökte hitta sigillet, men det fanns inget sådant sigill. Jag grät mycket under tiden. Efter ett tag slängde de ut mig och jag återvände hem.
”Djupt skamlig händelse för mig”
När Jorina kom hem igen berättade hon först inte för någon om vad som hade hänt. Som kvinna, hustru och mor till två barn var hela händelsen mycket förödmjukande. I den bangladeshiska kulturen förväntas kvinnor skyla sig och bära anständiga kläder; Dessa kvinnor visste mycket väl vad de gjorde när de tvingade Jorina att klä av sig. De förstod vilken skam det skulle innebära för en kvinna. Men det spelade ingen roll för dem, eftersom Jorina var kristen och i deras ögon en otrogen.
–Hur skulle det ens vara möjligt att prata om något sådant? Jag kunde inte dela detta med någon annan eftersom det var en mycket känslig och djupt skamlig händelse för mig.
Händelsen är en av de mest smärtsamma i Jorinas liv och hon gråter fortfarande när hon tänker på den. Till en början kände hon sig hjälplös och nedbruten, oförmögen att prata om det som hänt. Men till slut berättade hon för sina vänner i kyrkan, vars stöd har varit helande för henne.
Vill förlåta i stället för att hämnas
Det fanns en tid i Jorinas liv då hon skulle ha reagerat på en sådan traumatisk upplevelse med hat och hämndbegär. Men nu väljer hon i stället att följa Jesus och lyda hans ord om att älska alla och lära sig att förlåta.
–Jag brukade gräla med andra, ljuga och göra många dåliga saker, men nu gör jag inte det längre. Efter att ha tagit emot Kristus och läst evangelierna kan jag i dag älska andra och behandla dem väl.
Hoten från omgivningen finns kvar, både mot Jorina, hennes man och parets två barn. Jorina minns bland annat en dag när hennes son sa till henne: "Mina vänner säger alltid till mig att eftersom vi är kristna har vi ingen religion och kan inte komma till himlen. De säger också att de ska bränna oss levande."
Leder lärjungaträning för kvinnor
Trots pressen från omgivningen fortsätter Jorina hennes man att dela evangeliet med sina muslimska grannar. Som ett resultat av detta har de bildat en liten församling med de människor som har lärt känna Jesus.
Under flera år har Open Doors, genom samarbetspartners, stöttat församlingen, bland annat med juridisk och ekonomisk hjälp. De har även fått en brunn, eftersom de andra byborna stängde av deras tillgång till vatten.
I dag vill Jorina hjälpa andra kvinnor att förstå sitt värde i Guds ögon. Hon har bland annat gått en utbildning för att kunna leda lärjungaträningen ”Ananna” ("unik kvinna” på bengali). Genom Ananna lär sig kvinnorna grunderna i den kristna tron och Guds tankar för en kvinna.
–Vi behöver detta eftersom människor i den muslimska kulturen ofta inte ger kvinnor något värde. Men som kristna värdesätter vi kvinnor och vill att de ska lära känna vägen till himlen, säger Jorina.
Stötta våra förföljda systrar:
På open-doors.se använder vi cookies som lagras i din webbläsare. Vissa cookies är helt nödvändiga för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Andra används för analys så vi kan förbättra vår webbplats. Läs mer här.